Usch ibland hatar jag att tänka.
Jag har börjat sakna den gamla tiden, då allt handlade att leva på andrenalinet.
Jag förstår inte, egentligen borde jag inte sakna nåt av den tiden, men endå så gör jag det.
Men jag kan inte gå tillbaka till den tiden, har alldess för mycket som jag kan förlora, saker som betyder väldigt mycket för mig.
Egentligen borde allt de här vara glömt men endå finns känslan av dom andrenalin kickarna vi fick, rädslan, mörkret. Fast den tiden är nu förbi tyvärr, eller jag kanske inte ska säga tyvärr, borde rättare sagt bara vara glad att jag borta ifrån de, för jag har ett liv och en utbildning som jag måste sköta, som jag måste tacka min underbara flickvän för som alltid finns där för mig och får mig att orka ! Du ska veta att de betyder sjukt mycket för mig ! <3

gänget finns inte kvar längre, alla är splittrade.